Försöker komma tillbaka till livet igen! Är helt jävla död, även om det bara är en liten plutt man fått hem så tar det på alla krafter. Hela tiden har man koll om han ska busa, sova, äta eller gå ut. Så mitt liv är uppdelat i ett schema nu, busa, sova och sen snabbt gå ut för att bajsa eller kissa.

Men samtidigt är det helt underbart, vi har verkligen haft turen o få en bra valp, första natten gick jättebra. Han sov i sin korg och M gick ut med honom  vid  fem på morgonen sen sov vi till åtta. Han har inte saknat sin mamma eller brorsa. Utan är med oss hela tiden och springer runt. Han är så tuff, förutom att han börjat smaska lite på min tår. Nu har vi börjat med koppel då han börjar bli för vild för att va utan. Det är något han verkligen hatar, han glömmer bort att kissa när vi är ute och gör det istället när vi kommer in.

Igår va vi till COOP och handlade, då kom det fram ett par till bilen och ryckte upp dörren för att titta på Rasmus. Har folk ingen skam i kroppen?  Ja menar, man knackar väl och frågar om det är OK att kolla och klappa!?

Så min slutsats efter de här dagarna är att det kommer ta 10 år till innan jag skaffar en unge!