Har gått en vecka över tiden nu. Hjälp va fort det gick! Men vilken skillnad det blivit på kroppen på bara en vecka, nu måste Mattias hjälpa mig upp överallt och jag orkar varken gå långt eller snabbt. Det känns som jag är en tickande mamma-bomb.
Dagarna ser lika ut, gå upp och sen gå o lägga sig och det händer ingenting. Försöker fylla dagarna med:

- matlagning
- hundpromenader
- måla om i sovrummet
- skicka iväg traderakläder som jag sålt
- handla mat
- plocka lite hemma
- fika med vänner
- ÄTA, ÄTA, ÄTAAA
- tänka på bebis

På torsdag ska jag till MVC igen, om ingen bäbis kommit då så ska hon boka en tid i Falun till på måndag. Där blir det ultraljud för att kolla hur allt står till. Om jag kan gå några dagar till eller om de måste sätta igång mig.

Hade så tråkigt idag så saxen åkte fram och luggen blev till!